|
Nu har kattungarna fått sina alldeles egna familjer!
Ett tag trodde jag att det skulle sluta med att jag
skulle bli sittandes med åtta katter eftersom att jag
var övertygad om att jag inte skulle kunna släppa
ifrån mig de små älsklingarna...
Sedan B-kullen föddes så har jag varit väldigt tveksam
till om uppfödning verkligen är "min grej" eftersom att
jag fäster mig så oerhört mycket.
Och jag har alltid tyckt att det låter så klyschigt när
uppfödare säger:
"Det känns bra när de flyttat och man vet att de
kommer till ett bra hem"!
Mitt problem är ju att de överhuvudtaget ska flytta!
Men jag måste nu erkänna att det ligger en hel del i
de dem säger...
När de där alldeles perfekta köparna dyker upp,
allt klickar och stämmer, katten tingas och man
riktigt känner hur otroligt efterlängtade katten är...
Ja, då känns allt plötsligt väldigt rätt!
Jag får ändå erkänna att jag som person inte är
klippt och skuren för rollen som uppfödare, jag
fäster mig egentligen alldeles för mycket vid de helt
fantastiska individer de utvecklas till och är! |
